Då var det nästan slut...

Så går en tid som övergått från hemsk till fantastisk mot sitt slut.

Igår hade vi vår stora avslutningsfest. Sten höll tal och sjöng sin traditionella sång. Jag o A grät ikapp, och jag vann inte den fajten. Världens största sista dans till Wind of change fick det att brista. Det är som att ha haft en extra familj. Vad hade Umeå varit utan alla dessa underbara vänner? Just nu har jag redan börjat känna saknad fastän några dagar ännu återstår. Shit vad många människor jag kommit att tycka så mycket om. Fyra år går alldeles för fort ibland. Varför kan inte alla komma och jobb i Gävle? Vilket team vi skulle bli!

Det som var så hemskt och som jag längtade bort från, alla hemlängtan i början... Nu kommer jag bara sakna och längta tillbaka. Det är konstigt hur saker kan ändras. Men vad jag älskar alla här!

Jag har nog ingen bild som beskriver det... Kanske visar denna bild vilken kärlek vi känner?
Över alla gränser! ;-)
image140


Minnen för livet har man i alla fall fått. Och förhoppningsvis vänner för livet. Här är några av alla minnena, och Vännerna...
image141

image142

image143

image144

image151


image145

image153

image154

image146

image147

image148

image152

image149

image150

Nu orkar jag inte lägga in fler...






RSS 2.0