Då var det nästan slut...
Igår hade vi vår stora avslutningsfest. Sten höll tal och sjöng sin traditionella sång. Jag o A grät ikapp, och jag vann inte den fajten. Världens största sista dans till Wind of change fick det att brista. Det är som att ha haft en extra familj. Vad hade Umeå varit utan alla dessa underbara vänner? Just nu har jag redan börjat känna saknad fastän några dagar ännu återstår. Shit vad många människor jag kommit att tycka så mycket om. Fyra år går alldeles för fort ibland. Varför kan inte alla komma och jobb i Gävle? Vilket team vi skulle bli!
Det som var så hemskt och som jag längtade bort från, alla hemlängtan i början... Nu kommer jag bara sakna och längta tillbaka. Det är konstigt hur saker kan ändras. Men vad jag älskar alla här!
Jag har nog ingen bild som beskriver det... Kanske visar denna bild vilken kärlek vi känner?
Över alla gränser! ;-)
Minnen för livet har man i alla fall fått. Och förhoppningsvis vänner för livet. Här är några av alla minnena, och Vännerna...
Nu orkar jag inte lägga in fler...
Jag kommer saaaaakna dig, å Nowa sin Egon såklart!!! =( Vilken underbar kväll vi hade igår! *KRAMAR*
Kommer sakna dej och alla andra också jättemycket,Tårarna bara börja forsa när jag läste det här:( Kram!!!!
ja fy tusan va sorgligt detta är.... *suck*
Lucas hälsar till Egon o hoppas dom får leka på riktigt nån gång i framtiden :)
Oj, så sorgligt. Det kommer kännas väldigt tomt att stanna kvar här i Umeå när de flesta åker iväg till sina "nya" liv.
Jag kommer sakna dig och alla andra så otroligt mycket. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta. Grynis och Casper kommer sakna bus-Egon och hans roliga leksaker. Men glöm inte att kring den 6/9 kommer vi och kapar din lägenhet inför utställningen i Sandviken!! Ses vi inte innan dess ses vi i alla fall då. Kraaaam!!!!
